Hemmet

av Verner von Heidenstam (1859-1940)

(maleri Thomas Kinkade)

Jag längtar hem till skogen.
Där finns en stig i gräset.
Där står ett hus på nnäset.
Var plockas under träden
så stora rosenhäger,
var vaggar blåsten säden
med sådant sus som hemma?
Var bäddas så mitt läger
vid aftonklockans stämma?

Var leva mina minnen?
Var leva mina döde?
Var leve jag i njugga
och långa års, som väva
av gråa garn mitt öde?
Jag lever som en skugga
där mina minnen leva.
Träd huset ej för nära,
fast portarna stå låsta,
fast deras trappsteg bära
av alla sammanblåsta
och torra löv en matta.
Låt andra röster skratta,
låt nya flöden summa
i brons förvuxna dike
och bär mig till de stumma.
Jag sitter dock därinne
vid fönstret, själv ett minne.
Där är mitt kungarike.

Säg aldrig att de gamla,
när de sitt öga sluta,
att de, vi övergiva,
att de, som vi förskjuta,
snart doft och färg förlora
likt blommorna och gräsen,
att vi ur hjärtat riva
ett namn, som från din ruta
ett gammalt damm du blänkar.
De resa sig så stora
som höga andeväsen.
De överskygga jorden
och alla dina tankar,
som, hur din lott är vorden,
var natt til hemmet vända
likt svalorna til nästet.
Ett hen! Det är det fästet,
vi rest med murar trygga
- vår egen värld – den enda
vi mitt i världen bygga.

Vist 46 ganger. Følges av 1 person.

Kommentarer

Biblioteket hadde salg i går, da fikk jeg med meg flere diktbøker (á kr. 10,-), mest av eldre poeter: norske, svenske og finlandssvenske. Dette er fra diktsamlingen Paradisets timma och andra dikter, et utvalg av Heidenstams dikt av Sven Lindner (1969).

Annonse

Nye bilder