Dikten

av Inga-Britt Wik (1930-2008)

Något som jag minns.
Det är som att se, ibland
som att höra, som en röst
på mina vägar.

Och tiger som en vän.
Är borta som en vän.
Nästan som ett ansikte nu
när lamporna brinner.
Mellan papprets stadiga linjer
lyser det fram.

Nattens blonda mjölk.
Det gröna ljuset från träden.
Den ljusa kroppens dunkel.

Det är bara ögonens lysande
mörker som skiljer natten från dag
och din hand, den varsamt refflade flatan.

Vist 82 ganger. Følges av 2 personer.
Annonse

Nye bilder