Viser arkivet for september, 2016

Ulv, ulv, nam, nam

47 ulver skal nå drepes
fordi de oppfører seg som folk.
De dreper andre dyr
for å overleve,
slik vi mennesker også gjør det.

Den 29. september er det
fårikålens dag -
nam, nam.

For sauen vil jeg tro
det er ett fett
hvilken mage den havner i.

Ja – ulven er et vilt dyr
og som må drepe for å overleve -
men til forskjell
fra oss
så dreper den ikke
sin egen art.

(Kåre Bakken)

Dette er egentlig ikke et dikt, men et debattinnlegg. Som har en viss dyster poesi i seg.

Sörjande moder

Efter dagens öken
i aftonens oas,
över bron som
kärleken gråt sig till över två världar,
kom din döde gosse.

Alla dina sjunkna luftslott
skärvorna av dina eldförtärda palats,
sånger och besvärjelser
som drunknat i din sorg, blixtrar runt honom likt ett fäste
som Döden icke intagit.

Hans mun med dagg lik mjölk
hans hand, som din, har överlevt
hans skugga på rummets vägg
en vinga ur natten
med den släckta lyktan sänkt som vid
hemkomst -
på Guds strand.

Nelly Sachs (1891-1970)

Oversatt av Rolf Moberg.

Nelly Sachs fikk Nobel-prisen i litteratur i 1966 sammen med israelske Samuel Josef Agnon.

SEPTEMBERMORGEN

av Tone Schwarzott (1941-

En nyfødt, gjenfødt
septembermorgen
ved et vann
hvilende i skoger
Hamsun har skrevet:

duskregn ånder
i sølvgrå fløyter
og spiller stillhet
inn i verden.

Hvem ler i sivet,
Hvem sukker i mosen -
stener og skog er fulle av øyne!

Mildt blir du sett
av alt dette blir stille
som selv forbir usett -
gjenkjent er steners
ringer i vann!

Ny Facebook-gruppe med navn "Ønskedikt" er opprettet!

Forsøker på denne måten å fortsette vår elskede diktsones virksomhet i et annet medium, Facebook. Det blir vel ikke det samme, men håper at våre gamle bidragsytere vil delta også der. Jeg har lagt inn noen av medlemmene som jeg fant igjen på Facebook som medlemmer også på den gruppen. Langt fra alle har FB-konto, men jeg håper at de etterhvert vil melde seg inn der og på Ønskedikt-gruppen.

Nye diktelskere er selvsagt også hjertelig velkomne!

Saman Med Deg

Eg gjeng her saman med deg
heilt til me kjem fram

Og etter det da:

Da støtter eg deg heile vegen heim at

H.Myrane

Romanska bågar

av Tomas Tranströmer (1931-2015)

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Mästaren

av Bo Setterlind (1923-1991)

Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag Mästaren spela på bara två strängar.
Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstument,
hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristaliserad smärta, Och jag visste:
Den fiolen var jag!
Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på,
Men i Hans händer dög jag!

Tid å hausta inn

av Olav H. Hauge (1908-1994)

Desse milde soldagane i september.

Tid å hausta inn. Enno er det tuvor

med tytebær i skogen, njupone rodnar

langs steingardane, netene losnar,

og svarte klasar av bjønnebær skin i kjerri,

trast leitar etter dei siste vinbæri,

og kvefsen syg ut dei søte plomone.

I kveldingi set eg stigen burt og hengjer

laupen frå meg i skuret. Skrinne bredar

har alt ei tunn breidsle av nysnø.

Etter eg er lagd, høyrer eg dunk frå brislingsfiskarane,

dei gjeng ut. All natti veit eg dei glid

med sterke ljoskastarar og leitar yver fjorden.

Autumn

av Emily Dickinson (1830-1886)

The morns are meeker than they were,
The nuts are getting brown;
The berry’s cheek is plumper,
The rose is out of town.

The maple wears a gayer scarf,
The field a scarlet gown.
Lest I should be old-fashioned,
I’ll put a trinket on.

I slike kvelder

av Arne Paasche Aasen (1901-1978)

Så måtte sommeren for høsten vike,
den skjønne sommer da hver blomst ble til …
I kveld er hagen som et flamme-rike
som døden tente med sitt kyss av ild.

De hvite asters står på stive stilke
som om de lytter etter nattens lyd.
Da svøper mørket dem i slør av silke
og skjuler alt som er min hages pryd.

I slike kvelder er jeg høstens bytte,
et blad som hvirvles i den første vind.
I slike kvelder kan jeg angstfull lytte
til cello-tonen i mitt eget sinn …

Dikten

av Inga-Britt Wik (1930-2008)

Något som jag minns.
Det är som att se, ibland
som att höra, som en röst
på mina vägar.

Och tiger som en vän.
Är borta som en vän.
Nästan som ett ansikte nu
när lamporna brinner.
Mellan papprets stadiga linjer
lyser det fram.

Nattens blonda mjölk.
Det gröna ljuset från träden.
Den ljusa kroppens dunkel.

Det är bara ögonens lysande
mörker som skiljer natten från dag
och din hand, den varsamt refflade flatan.

Flyktande stunder

av Jacob Tegengren (1875-1956)

Vårgröna träd,
en flyktig stund
fågelsången
dröjer hos dig,
för att fly,
när våren är gången.
Saknar du fågelsången?

Böljande råg,
några flyende dar
i skärsommartiden
vinden leker
med frömjölsskyar.
Så är din fest
och högtid förliden.
Sörjer du bröllopstiden?