Viser arkivet for stikkord kjærlighet

Rosenes evige rike

ROSENES EVIGE RIKE

Vakre de smiler
De vekker så lyse minner
For alltid vil rosene leve
Der min kjære nu hviler
I evighetens rike
Hvor ingen død finnes
Og roser ei visner
I gjensynets time
Vil gleden skinne
Og kjærligheten vinne
I rosenes evige rike

Gunn Pound

Dalen

av Solveig von Schoultz (1907-1996)

Ingen tog dig i handen och sa:
passa på.
Detta är nu.
Dalen du ser med slingrande vatten
med gömmande skogar och mild luft
med ängar och gröna källor
denna dal bär namnet Kärlek.

Ingen sa:
gå långsamt.
Akta dig för att färdas alltför fort
att tro på en annan dal
en större som du hört om
det finns ingen annan
inte för dig
dröj kvar
prägla vart löv i minnet

Ingen sa:
detta är nu.
Detta är mycket.
Detta är tillräckligt.

Alldeles ensam sprang jag genom dalen
först när jag såg mig om förstod jag:
den såg ut så.
Det var den.

Finlandssvenske Solveig v. Schoultz var en kjær venninne av Halldis Moren Vesaas, og man kan merke at de hadde mye til felles ….

Så ensam

av Maria Wine (1912-2003)

Så ensam
och dock vilar min hand i din
men dina ögonblickar ut i fjärran
dina tankar följer molnens flykt.

Så ensam
och dock gråter jag mot din axel
men kvällen lider mot sitt slut
din morgon börjar i ett annat land

Så ensam
och dock seglar vi i samma vilsekomna båt
men vår längtan går åt olika håll
och där vid korsvägen bjuder du farväl

Så ensam
och dock sjunger ditt namn inom mig
ditt skratt lyser i natten
dina smekningar stannar kvar hos mig
men du, du lever i ett annat land.

Impromptu

av Gabriel Jönsson (1892-1984)

Du sover bak sex små fönster,
och sjustjärnan står deröver.
Det är så litet för tanken
men allt vad tanken behöver.

En stjärnklase hänger på himlen
så lågt att den lätt kunde plockas.
Nu skiner det sjufalt i fönstren
på huset som liknar en dockas.

Ack, det är så litet för tanken
men allt vad min tanke behöver,
ty du är min kärlek, min kärlek
med eviga stjärnbilder över.


(Emily Brown: Hart House Under Stars)

C-dur

av Tomas Tranströmer (1931-

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden -
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.

En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.
-

Klipp SVT og fra 80-årsfeiringen

Den dag kjem aldri

Den dag kjem aldri at eg deg gløymer,
for om eg søver, eg um deg drøymer.
Om nott og dag er du like nær,
og best eg ser deg når myrkt det er.

Du leikar kringom meg der eg vankar.
Eg høyrer deg når mitt hjarta bankar.
Du støtt meg fylgjer på ferdi mi,
som skuggen gjeng etter soli si.

Når nokon kjem og i klinka rykkjer,
d’er du som kjem inn til meg, eg tykkjer:
Eg sprett frå stolen og vil meg té,
men snart meg sig atter ende ned.

Når vinden lint uti lauvet ruslar,
eg trur d’er du som gjeng der og tuslar!
Når sumt der burte eg ser seg snu,
eg kvekk og trur det må vera du.

I kvar som gjeng og som rid og køyrer,
d’er deg eg ser; deg i alt eg høyrer:
I song og fløyte- og felelåt,
men endå best i min eigen gråt.

A.O. Vinje