Viser arkivet for stikkord musikk

Impromptu

av Gabriel Jönsson (1892-1984)

Du sover bak sex små fönster,
och sjustjärnan står deröver.
Det är så litet för tanken
men allt vad tanken behöver.

En stjärnklase hänger på himlen
så lågt att den lätt kunde plockas.
Nu skiner det sjufalt i fönstren
på huset som liknar en dockas.

Ack, det är så litet för tanken
men allt vad min tanke behöver,
ty du är min kärlek, min kärlek
med eviga stjärnbilder över.


(Emily Brown: Hart House Under Stars)

Preludium

av Tomas Tranströmer(1931-

Uppvaknandet är ett fallskärmhopp från drömmen.
Fri från den kvävande virveln sjunker
resenären mot morgonenes gröna zon.
Tingen flammar upp. Han fornimmer – i dallrande lärkans
position – de mäktiga trädrotsystemens
underjordiskt svängande lampor. Men ovan jord
står – i tropiskt flöde – grönskan, med
lyftande armar, lyssnande
till rytmen från ett osynligt pumpverk. Och han
sjunker mot sommaren, firas ned
i dess bländande krater, ned
genom schakt av grönfuktiga åldrar
skälvande under solturbinen. Så hejdas
denna lodräta färd genom ögonblicket och vingarna breddas
till fiskgjusens vila över ett strömmande vatten.

Bronsålderslurens
fredlösa ton
hänger över det bottenlösa.

I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
som handen griper en solvarm sten.
Resenären står under trädet. Skall,
efter störtningen genom dödens virvel,
ett stort ljus vecklas ut över hans huvud?

Allegro

av Tomas Tranströmer (1931-

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan – det betyder:
“Vi ger oss inte, men vill fred.”

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

C-dur

av Tomas Tranströmer (1931-

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden -
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.

En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.
-

Klipp SVT og fra 80-årsfeiringen